Inte bara Frankrike behöver en ny modell

Carl Bildt debatterar om Integration & Tillväxt i Europa.

Svenska politiker från vänster till höger är överens. Den gamla modellen fungerar inte och det behövs en ny modell, som kan vända den negativa spiralen i Europas integrationspolitik. Det skriver den förre statsministern Carl Bildt i sitt veckobrev den 30 april 2002. Och han får medhåll några dagar senare i DN Debatt av förre vänterpartisten och tidigare jordbruksministern i den socialdemokratiska regeringen Annika Åhnberg.

Det är den första valomgången i det franska presidentvalet den 21 april, där Le Pen överraskande slog ut den sittande premiärministern Jospin, som fått Carl Bildt att göra ett inlägg i debatten om "Integration & Tillväxt". Bildt menar att det som i media i första hand har framställts enbart som en "högervåg", som anses svepa över hela Europa, egentligen har andra dimensioner.

Det var lika mycket de båda huvudkandidaternas - den sittande presidenten Chiracs och Jospins - oförmåga att presentera alternativ, som fick många väljare att gå åt både vänster och höger, menar Bildt. Men visst är den underton av främlingsrädsla, som finns inte bara i Frankrike både oroande och allvarlig, skriver han. Och detta borde tjäna som en varningssignal för alla europeiska länder, inklusive Sverige.

Och Bildt får som sagt medhåll av Annika Åhnberg, som i DN Debatt hävdar, att t ex vänsterpartiet i Sverige hycklar, när man dels kritiserar Le Pen och dels i politiken praktiserar samma syn på Europa, EU och euron.

Exemplet Malmö - kreativitet istället för konfrontation

Carl Bildt tar exemplet Malmö kommun, där andelen människor som har jobb - mätt som andel av befolkningen mellan 20 och 64 år - under 1990-talet kommit att bli väsentligt lägre än i Sverige totalt. Bara ca 60% av den arbetsföra befolkningen har ett arbete, medan den andel av befolkningen över 18 år som någon gång under året tvingas att söka socialbidrag uppgår till chockerande 18%, vilket är tre gånger så mycket som i landet i övrigt.

Det beror i stor utsträckning på att integrationen av invandrare har misslyckats.

- Malmö är idag en segregerad stad med växande klyftor, skriver Bildt. Skillnaden i förvärvsintensitet mellan stadens mer välmående och stadens mer invandrardominerade stadsdelar ligger t ex kring 45%. Invandrarna har inte kommit in på arbetsmarknaden och därmed i viktiga avseenden heller inte in i det svenska samhället. Och konsekvensen ser man t ex i invandrartäta området Herrgården i Rosengård där mer än 80 % som någon gång under ett år får socialbidrag för sitt uppehälle.

- Detta är en ohållbar situation. I stället för att moralisera över Frankrike borde vi i vår politiska debatt ta upp de problem som riskerar att leda till en liknande utveckling i Sverige. Särskilt som vi kommer att se en ökad rörlighet över gränserna under kommande decennier, och vi behöver det för kreativiteten och kraften i vårt eget samhälle. Men om vi inte förmår att bryta en utveckling som den vi ser i Marseilles eller Malmö kommer vi att få konfrontation i stället för kreativitet, avslutar Bildt.

Bekämpa vulgärnationalismen

Annika Åhnberg

I DN Debatt håller Annika Åhnberg i princip med Carl Bildt om att det franska valet inte är ett val mellan traditionell höger och vänster. Den tydligaste skiljelinjen går istället mellan dem som verkar för ett öppet gemensamt Europa och dem som enas kring uppfattningen att varje stats egenintresse står i motsats till andra länders.

Annika Åhnberg håller med Carl Bildt om att det behövs en ny modell, som istället utgår ifrån människorna. Och problemet är alls inte bara ett franskt problem. I Skandinavien har vulgärnationalismen flera "språkrör". Solidaritet är för den danska politikern Pia Kjaersgard något som gör halt vid gränser och tullar. Man skulle kunna uttrycka det så att för Kjaersgaard är solidaritet att vara "solid" och "arisk".

På ett djupare plan handlar det om vilka värderingar man har, skriver Åhnberg i DN Debatt.

- Tror vi på att solidaritet uppnås genom öppet samarbete eller genom isolationism.

I Sverige har vi inget betydande främlingsfientligt parti. Däremot finns det en väl representerad nationalism, som säger nej till samarbete i Europa.

- Det gäller att bekämpa xenofobi, isolationism och själviskhet, inte bara i ord utan också i politisk handling, avslutar Åhnberg sin debattartikel.