Enfald eller mångfald

Alexander den store

I motsats till många av dagens ledargestalter talade Alexander den store, Makedoniens kung i den grekiska antiken, inte bara om integration. Han gjorde också någonting åt den - genom att föregå med gott exempel!

År 324 f. Kr. arrangerade han, i samband med sitt persiska fälttåg, ett mäktigt integrationsbröllop i Susa, där han själv tillsammans med sina vänner gifte sig med välkända persiska flickor. Han iscensatte detta evenemang för att eliminera motsättningarna mellan hellener och perser, d.v.s. barbarer, vilket var de rasistiska grekernas namn på alla, som inte var greker och makedonier. 10 000 mixade brudpar vigdes vid detta massbröllop. Alla fick bröllopsgåvor av Alexander. De besegrade perserna uppskattade Alexanders folkliga och vänskapliga närmande, men hans egna landsmän var mer skeptiska.

Med sin samförståndspolitik lyckades dock Alexander förena folken på Balkan och i Mellanöstern under sin regeringstid. Alexander satte ofta perser, fenicier, egyptier och indier som ståthållare över erövrade områden. Han markerade hela tiden att greker och makedonier inte var privilegierade.

Efter hans död rasade emellertid hans globala skapelse ihop som ett korthus.

- Inte ens hans närmaste män förstod hans toleranta åtgärder och avsikter i fiendeländer, hävdar tidskrönikören Arrianos. Greker och makedonier ansåg att den tolerante kungen var intolerant mot deras grundattityd.

- Toleranta människors handlingar uppfattas ofta som intoleranta av människor, som vill försvara intoleranta beteenden, skriver den finlandssvenske kulturgiganten Harry Järv i sin bok Enfald eller mångfald. Märk väl, de toleranta amerikanska soldater, som gifte sig med koreanska och vietnamesiska flickor på 1950- respektive 1960-talen, möter intolerans hemma i USA. Och inte ens det koreanska och vietnamesiska samhället tolererar deras barn.

Intoleransen är verkligen svårtillfredställd. Dess representanter klagar t.o.m. när de verkligen behandlas tolerant. De anser att det inte är rent spel därför att det etablerade samhällets tolerans bryter udden av intoleransens aktionsmöjligheter. Det kallas repressiv, förtryckande tolerans.

Fundamentalism och integration

Göran Persson

Vissa fundamentalister skulle dock inte godkänna statsministern Göran Persson som brudgum. Hans toleranta gest ovan skulle uppfattas som provokation. Det finns opinionsbildare, som till och med avvisar integrationen. De anser att integration är identitetssårande. De vill i stället bevara varje ursprunglig identitet och kräver reservationslös tolerans. De föredrar rent av att ersätta det förklenande ordet "tolerans" med det krutladdade begreppet "respekt" - utan att tänka på att respekt, som är släkt med (maffia)heder, skapar ständiga konflikter.

Kompromisslöst bevarande av identiteter är ohållbart, anser de flesta filosofer. I själva verket förändras vi hela tiden - genom påverkan av ständiga möten över gränserna. Opåverkad och ren identitet existerar inte. Dessutom strider enögd identitetskonservering mot mångfaldens välgörande effekt.

Ändå har Alexander den stores fruktbara tanke än idag svårt att göra sig gällande i praktiken, trots att fler och fler efterlyser mångkulturell sämja. Det är knappast troligt att en vit presidentkandidat med afroamerikansk hustru blir vald att leda USA från Vita Huset. Fast Thomas Jefferson, USA:s 3:e president, levde inofficiellt ihop med en afroamerikansk slavinna! Och chansen är mikroskopisk att fredsförhandlingar mellan palestinier och israeler kommer att avslutas med ett symboliskt bröllop - Arafat och Sharon med en judisk respektive palestinsk kvinna vid sin sida.

Nåja, vi kan glädja beundrarna av Alexander den store att världen har, trots allt, blivit vidsyntare sedan "de gamla grekernas tid". Då gällde de storslagna begreppen som demokrati och endräkt bara för grekiska män - inte för grekiska kvinnor. Ghana-födde Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, är gift med den svenska juristen och konstnärinnan Nane Lagergren och ingen protesterar när de representerar FN tillsammans. Snarare tvärtom. Det svart-vita paret har ett stort symboliskt värde.

Concordia i Rinkeby, Hammarkullen eller Rosengård

Betydligt svårare är det med blandäktenskap modell Alexander i vardagslivet. Även i Sverige. Beroende på att när våra politiker och infödda svenskar talar om integration anser de, att det är först och främst är immigranternas bekymmer. Det är greker, turkar, kurder, assyrier, somalier, gambier och chilenare, som ska besluta sig för om de vill anpassa sig. Därmed blir de automatiskt inlemmade i det svenska samhället, tror de. Vissa hudfärger omöjliggör dock 100 procentig anpassning. Afrikaner kan uppträda och bete sig som nordbor, men inte se ut som nordbor...

Offentliga förebilder anses inte vara nödvändigt även om världens olika kungahus har alltid ansett motsatsen. Märkligt nog har detta odemokratiska sällskap gjort mer för mångfalden och toleransen under historiens lopp än många demokratiska institutioner. Habsburgarna i Österrike lyckades länge undvika krig med strategiska giftermål över gränserna. Vilket avvisas av dagens godkända moral, som endast hyllar kärleksäktenskapet och friheten. Med andra ord, Göran Persson & Co slipper offra sig på det goda exemplets altare.

Concordia på romerska mynt

Inledningsfrågorna är likväl berättigade. Det mångkulturella Sverige blir inte verklighet förrän "sagan" manifesteras med ett äktenskap mellan en kvinnlig svensk statsminister och en kurdisk eller somalisk entreprenör... Det anser i varje fall de, som fortfarande tillber Concordia, endräktens, sämjans och harmonins gud i Romarriket. Och de beundrar förstås paret Kofi och Nane Annan.

Hur som helst, du som vill fördjupa dig i mångfaldens, toleransens, integrationens och respektens problem bör läsa Harry Järvs essäsamling "Enfald eller mångfald", som diskuterar dessa yttringar från antiken över medeltiden fram till vår egen tid. Då får du perspektiv.

Det är livsfarligt att försöka förstå dagens Rinkeby, Hammarkullen eller Rosengård utan denna förkunskap.