Vi talar andras språk utan att de vet om det

Svenskan vimlar av orientaliska ord och uttryck. Egentligen talar vi inte ren svenska i Sverige utan multisvenska. Och det har vi gjort i många hundra år. Utan att veta om det. Tro mig eller ej? Men här kommer bevisen, som säkert ökar självkänslan hos landets invandrare och som samtidigt skulle kunna öka svenskarnas respekt för integrationens effekter.

Den svenska nationaldrycken har ett arabiskt namn - kaffe! Fast det arabiska ordet qahwa betydde ursprungligen vin. Den märkliga betydelseförändringen beror på att Mohammed förbjöd muslimerna att dricka vin. Det var då kaffet ryckte in på vinets plats. Vissa svenskar vill naturligtvis söta kaffet med något, som araberna kallade sukkar och som i svenskan förvandlades till - socker. Ordets ursprung är sakkare och härstammar från Indien. Nåja, det går också att dricka te, vilket är kinesiska. Liksom ketchup, de svenska barnens allsås!!

Även Sveriges mer eller mindre "förbjudna kärlek" har en arabisk benämning - alkohol. Liksom det som håller Sverige rullande - bensin. Bensin mixades ihop av den tyske kemisten Eilhard Mitscherlich. Basen var bensonsyra, vilket han fick ur bensoeharts - bensoeträdet växer på Java, Indonesien. Alltså, ett muslimskt land, som exporterade ordet till Arabien...

Räkna med araber och italienare

Sveriges duktiga ingenjörer klarar sig inte utan siffror, som kommer från arabiska sifr och betyder noll. Den egentliga betydelsen är tom eller noll, som är en så viktig förutsättning för talsystemet, vilket araberna fick från indierna. Även algebra är givetvis ett arabiskt ord.

I vardagslivet räknar vi istället med pengar, som finns på bankkonton. Både bank och konto är italienska. Norditalien är bankväsendets vagga. I Italien säger man banco och conto. Bank syftar på den bänk, som utlånarna och penningväxlarna satt på i Venedig på kajer (keltiska) och gjorde upp finanserna i skeppshandeln under medeltiden. Ordet conto består av verbet contare (räkna) och som på latin hette computare, d.v.s. sammanräkna. Och då känner vi igen det engelska ordet för datamaskin, computer.

Sjung ut på hebreiska

När kristna svenskar sjunger halleluja och avslutar bönen med amen använder vi två hebreiska ord. Vi svär också på hebreiska. Ett av våra vanligaste svärord är satan.

Så svor antagligen Adam och Eva efter att ha smakat på den förbjudna frukten och jagats ur paradiset (=hebreiska). De fick inte bo kvar i Edens (hebreiska) lustgård. Där ser man vad en god aptit (=latin) kan ställa till med! Eller har jag missförstått lusten...?

Flera av våra s.k. kristna helger har f.ö. judiskt ursprung, t ex påsk (= pesach på hebreiska), "röda dagar" i almanackan, som grekerna tog från koptiskan, alltså ett egyptiskt ord. Almanackan är den bok som jämte bibeln (biblia på grekiska), katekesen och psalmboken nått den största spridningen i bokhistorien.

Grekiska inte alls obegripligt

Grekiskan är inte alls så obegriplig som vi påstår. När vi skryter med våra goda idéer eller hyllar våra idoler talar vi grekiska. Ursprungsorden är idea och eidolen. Det senare är dessutom släkt med vår (sommarhus)idyll, som är lika med grekiskans eidyllion (=liten bild, närmast lantlivet). Andra ord med grekisk härkomst i svenskan är teater, skiss, strof, skandal, katastrof, talang, trofé, pyroman, djävul, ängel, öster, asyl, barack, barbar, biskop, blyerts, eko, episod, epok, historia, demokrati, kris, kritisk, kräm, kolossal, lampa, melodi och musik. Den som inte vet det är en idiot, beteckningen för en okunnig, olärd och obildad människa i det antika Grekland.

Dagens träffpunkt i mindre orter, kiosken, kommer annars från kjösjk - ett turkiskt ord, ytterst av persiskt ursprung, som importerades av Karl XII:s karolinska krigare. Länge var dock ursprungsbetydelsen litet lusthus, trädgårdspaviljong levande hos oss. Kalle dussin fick även med sig (kål)dolmar (turkiska) till Sverige.

När vi sätter oss framför TV-apparen gör vi det på en soffa, som på arabiska kallas suffa, ursprungligen beduinernas kamelsadel med kudde. Dagens soffa har genomgått åtskilliga förändringar. Den näst sista utvecklingsfasen var den österländska divanen. Sedan lägger vi oss och somnar på en madrass (från arabiskans matrah). Somliga gör det i en alkov (arabiska), medan de lyssnar på en vilsam ballad på luta (arabiska) eller gitarr (kithara på grekiska och cithara på latin).

Alla vägar bär till Rom

Bra, bravad och bravur härstammar från italienska bravo och brava. Fint är också italienska, liksom firma, grotta, ghetto och kalas. Medan gala och galant är spanska. Ordet diskutera har latinskt ursprung och betydelsen är egentligen meningslöst. Det finns fantastiskt (latin) många ord med latinskt ursprung såsom jubel, jubileum och juvel till klar, marknad, konsert och kontor. Men en sådan kartläggning vore samtidigt ett attentat(latin) mot vår germanska navelsträng.

Allt är inte bergsäkert ens för studenter

Svenskar som kör med slang imiterar gärna zigenarna eller romerna; lax och lakan, som båda betyder "stålar", är romani. Liksom tjalla, tjallare, nasare, bassning, fyllo, jycke, vischan och tjej. Ord, som numera t.o.m. accepteras av den Svenska Akademin (grekiska). Hajar´u polare? är romani. Svaret: Bergis!!! låter välsignande och kommer mycket riktigt från jiddischens barches, vilket är berachah på hebreiska, och namnet på det välsignade sabbatsbrödet. Ordet har alltså inte ett dugg med bergsäkert att göra. Fast det känner varken kreti eller pleti till, vilket f.ö. är ett hebreiskt uttryck.

Den svenska flottans matroser (holländska) lyder order från sin högste befälhavare, amiralen. Ytterst går den rangen tillbaka på arabiskans amir (befälhavare)och verbet amar (befalla).

Befälhavare är strateger och deras spel jämförs ofta med schack, som kommer från persiskan. Persien heter f.ö. numera Iran. Och om du undrar var det landet ligger kan du titta i
din atlas (grekiska).

De som bär den vita studentmössan känner förstås till allt om detta, men kanske inte om mössans arabiska ursprung - mustakah, pälskappa, som så småningom blev huvudbonad och hamnade i Tyskland. Och lågtyskans müsse blev mössa i svenskan. Dessutom är jacka, spenat, sirap, sorbet, marsipan, karaff, satäng, orange, racket, tariff, magasin och arsenal också arabiska ord.

Tala andras språk

Med andra ord. Vill du knyta goda kontakter med människor från olika nationaliteter borde du egentligen syssla med språkutveckling (etymologi) och använda kunskaperna i samband med olika möten. Personligen brukar jag säga till turkar jag träffar, att min älsklingsblomma har turkiskt namn - tulpan, som är släkt med turban. Och att min älsklingsfärg turkos och att mina barn älskar Kalles kaviar, som också är ett turkiska ord. Plus att vi avskyr kalabalik, ett uttryck som f.ö. den tidigare omnämnde krigarkungen Karl XII fick med sig hem från den turkiska staden Bender, numera i Moldavien, och som syftar på en oorganiserad folksamling. Då ligger jag bra till hos turkarna.

Du vinner likaså indiernas sympati, när du påpekar att pyjamas, schampo, toddy och kalkon är hindiska ord. Och att bungalow är bengali. Iranier brukar gilla när man påpekar att karavan, lack, tiger och sjal är persiska ord i svenskan. Du kan smickra finnarna med att ha berikat svenskan med kängor och pjäxor. Ryssar gillar förstås när du påpekar att robot och tolk är ryska ord. Det gäller även ungrare när du påtalar sabelns och kuskens ungerska ursprung.

Självfallet skulle jag kunna gå vidare med alla franska, tyska och engelska ord i svenskan. Men då skulle jag fylla en hel bok. Tänk bara på Frankrikes insats inom mode och etikett, Tysklands inflytande i byråkratisk terminologi och engelskans dominans i industri- och informationssamhället.

Dessutom har dessa länder hög status i landet. En fransman, en tysk, en engelsman eller en amerikan räknas inte som blatte. Alla som använder sådana inneuttryck borde veta att just detta nedlåtande ord har arabiskt ursprung. Det har f.ö. också arie (persiska/sanskrit), som närmast är besläktat med iranier, ett mörkt folkslag - "svartskallar" med andra ord - från Indiens norra del, där snötäckta berg dominerar synintrycket precis som här. Genom sina vandringar hamnade arierna i Persien, dagens Iran.

Arier har alltså ingenting med ljushåriga nordeuropéer att göra. Ljushåriga arier är ett rasbiologiskt missförstånd. Jag har förresten en iransk vän, vars förnamn är just Arie!!!

Indianerna brukar säga att dialog är att "gå i den andres mokasiner". Men dialog handlar också om att lära sig att tala andras språk, vilket faktiskt är vad vi gör hela tiden.